Metalpeople – NEPHENTE

Beskriv en vanlig dag?
De flesta dagar innebär att jag vaknar trött och önskar att jag hade fler timmar över till sömn. Sen börjar dagen med rejält med kaffe och cigaretter, sen ut och möta allvaret. I regel jobbar jag ett gäng timmar med mitt dagjobb och sen är det arbete med musik som gäller, antingen med att besvara mail och Facebook osv. Blir rätt ofta ett varv till vår studio där vi ständigt jobbar på att skriva mer material. Då och då, men allt för sällan egentligen, avsätter jag tid för att skriva texter. Jag tycker det är grymt stimulerande med just textförfattande men det är också slitigt så det blir sällan förrän vi har skrivit färdigt alla låta för nästa alster för då ”måste” jag ta tag i det.
Har jag riktigt tur är det en repdag med bandet, finns knappast något som kan få min dag att kännas mer meningsfull, all stress och alla tvivel tvättas bort med svett och bra kemi i replokalen. Då vet man att det är värt att köra på och varför man började spela musik, att få skapa något man är stolt över tillsammans med de andra. De flesta kvällar slutar med några öl ute med polare och flickvän.
5 saker du inte skulle klara dig utan?
Cigaretter, kaffe, öl, vänner och metallmusik. Helst alltsammans, hela tiden!
Om du fick chansen träffa en historisk person. Vem skulle det bli & varför?
Snubben som började använda dubbla baskaggar. Kunde inte låta bli att googla det och det verkar vara en jazztrummis som heter Louie Bellson som kom idén när han satt i skolan. En av de bästa idéerna någonsin! Kanske inte den mest kända historiska personen men det vore jävligt kul att höra honom testa det för första gången och det hade varit rätt kul att veta hur han hade gillat hur dubbelkaggarna smattrar på idag inom extremmetallen!
Din syn på musiklivet? lokalt,regionalt globalt?
Jag saknar scenen som den såg ut i början av 90-talet, banden som kom då hade med sig så mycket nytt och hela extremmetallscenen växte fram, kändes som det kom bra musik hela tiden och när man ser tillbaka så är det otroligt vilka guldår det var 1989-1994. Vilka plattor! Man fattade inte riktigt då att det skulle bli legender av de där killarna men det blev det och vi andra blev så otroligt inspirerade! Banden var i ens egen ålder och de lyckades ta sig fram, få spelningar och släppa plattor. Det gjorde att man själv kände sig sporrad och motiverad att också greppa ett instrument, i mitt fall basen, och börja spela. Sen började jag growla något år senare, kan-de-kan-jag, sen spottade man lite blod och en dag kunde man behärska det. Det handlade om passion och att det skulle finnas några pengar att tjäna var inte ens en tanke man hade. Numera tycker jag tyvärr det finns allt för mycket snack om ekonomi och dessutom en irriterande fixering vid produktionsteknik. Det dödar en del kreativitet tror jag och gör att allt för många kollar på band de tror lever gott på musiken (vilket oftast inte alls stämmer) istället för att spela något de brinner för. Tror iofs det börjar bli lite bättre igen, fler band inser att det är värt att spela utan ersättning och det börjar också dyka upp band som helt klart spelar musik som inte är kommersiell utan som andas äkthet. Fast ibland undrar jag om det är en trend att spela skitigt och old school hehe, men jag tror ärligt att det börjar bli uppenbart att man kan spela det man brinner för eftersom ingen tjänar något nämnvärt när det gäller extrem metall. Det som gör mig lite matt är att många, jag också ibland tyvärr, har svårt att ta till sig band som etablerats efter, säg, 1998. Det vore bra om vi kunde få lite mer öppenhet för nyare band inom scenen, det behövs!
I stort tycker jag väl att scenen verkar må rätt bra i Sverige om man ser till hur mycket band det finns, och många nyare akter är riktigt bra, men vi behöver fler bra spelställen! Idag är det antingen riktigt stora gig som är omöjliga för mindre/nya band eller så är det ställen som erbjuder så dåliga förutsättningar att banden alltid låter rätt illa vilket är surt. Men jag ska inte gnälla för mycket utan jobbar på att försöka få igång någon form av klubb i Stockholm som kan fylla den rollen och hoppas sådana ställen också kan dyka upp på fler håll! Dessutom måste nyare band få chansen att spela på den typen av halvstora ställen och på festivaler, idag är det grymt svårt för band att få komma fram om de inte redan är etablerade sedan väldigt länge eller har en bokningsagent från helvetet som kan ordna det. På det globala planet vet jag inte riktigt hur det ser ut men det är helt klart svårt att få spelningar utomlands men tror anledningen är den samma som i Sverige, det är lite feghet hos arrangörerna att pröva nya kort… och det är väl troligen ett resultat av att folk inte kommer till gig om det inte är kända band på scen. Så lite mer öppenhet vore bra på alla fronter!
Om du skulle förutspå trenden..hur tror du det kommer se ut om typ 10-15 år? 100 år?
Det här är en fråga som kräver något vettigt svar, men det är svårt att ge. Jag tror nog att nedladdning och nya former av musikspridning gör att det blir svårt att skapa ett nytt Rolling Stones, Guns n Roses eller Iron Maiden! Det blir helt enkelt inte så mycket försäljning för nyare band för det finns så många band för folk att välja på, utan det blir fler band som alla blir lite större men aldrig så stora som giganterna som fanns (och finns). Band som är extremt bra, som t.ex. Watain, kommer kunna nå en relativt stor publik men det blir svårt att kunna göra enorma turnéer som förr utan det blir nog lite mer underground för alla musikstilar, och det passar mig rätt bra, vi som lirar lite mer extrem metall är ju rätt förberedda och för de flesta av oss är det ju musiken som vi vill sprida och då finns det ju bättre chanser idag än någonsin även om vi får räkna med att det svårt att få våra inspelningar (album, EP eller vad vi nu ska kalla det) att gå runt på försäljning, det blir mer som PR så vi kan få spela och där kanske vi kan gå runt genom att sälja t-shirts. Själv är jag ju en skivsamlare sen många år men det är bara att inse att formatet är döende och att det alltid kommer nya, inte minst online, och det är bara att acceptera. Fördelen för mig är ju att just nu går en massa dårar och säljer sina samlingar och då kan jag fynda hehe! Man skulle ju kunna tycka synd om skivbolagen men för oss som brinner för musiken är det egentligen inte så illa utan med lite tur kanske vi kan nå ut till fler, så extrem underground musik tror jag kommer fortsätta utvecklas och vi kommer se fler och fler band, men de flesta kommer ha en rätt begränsad publik! De som blir stora måste göra så-in-i-helvetes-bra-musik och då kan de nog erövra fler öron! Och det är ju mer fair än förr när ett skivbolag kunde ta ett riktigt skitband och lansera och få folk att lyssna på dem, det kommer de inte ha råd med framöver och det är inget jag kommer sörja hehe. Det jag beskriver nu sker väl på 5-10 års sikt, vad som händer om 100år hoppas jag att jag slipper veta eller bry mig om! Musik kommer alltid finnas och jag tror det kommer finnas arga bittra ungdomar då också så någon form av metall lär också existera!
The format is dead, long live the metal!
 
Har du nån gång känt att du skulle vilja lägga av med det du sysslar med nu och göra nåt helt annat? I såfall vad?
Ja det har hänt, men det har egentligen aldrig varit på grund av metallmusiken utan på grund av att man lägger så enormt mycket energi och slit på att göra något man tror på och ändå känner man att det är en lång jävla uppförsbacke. Men det sporrar mig samtidigt, inget kan få mig så in i helvete på bettet som en riktigt jävla pissig recension, som den senaste Netherbird-plattan fick i Close Up. Men va fan, det ska ju vara hårt att spela undergroundmusik så blir det för enkelt vore det väl lätt att tappa fotfästet hehe! Man har ju stått lutad mot en rejäl motvind hela livet och försvann den så skulle man ramla raklång. Men motvinden är konstant så jag kan lugnt stå lutad mot den och hitta all energi och inspiration jag behöver hehe! Och jag har inget emot Close Up, i så fall hade jag inte skickat något dit, de sågade den första demon jag spelade på 1992 och jag överlevde!
Så egentligen har jag inte tänkt mig att lägga av på allvar, utan man blir lite lack då och då, men man får bita ihop och strida vidare! Det kommer alltid finnas bokningsagenter som skiter i att svara, recensenter som inte ens verkar lyssna på musiken de sågar och allt är ju rätt mycket i-landsproblem egentligen. Så jag är inte bitter, bara svinförbannad då och då, men det är ju det som blir till nya låtar och det är nödvändigt för min kreativitet! 😉
Livsfilosofi?
Life is what you make it!
Politisk ståndpunkt?
Genomcynisk och allt mer ointresserad. Idag handlar politik i praktiken om ett karriärval för en liten grupp människor och allt mindre om idéer och övertygelse. Det spelet lägger jag ingen energi på.
Religion?
Organiserad religion är den enda sanna ondskan, allt bygger på människors fruktan och är det mest hämmande jag kan tänka mig. Organiserad religion är ett utmärkt instrument för den som vill hålla folk i schack. Ett modernt land borde ändra religionsfrihet till religionsfritt och förbjuda det i lag. Idag borde alla veta bättre än att huka sig för en makt som är uppfunnen av makthungriga män som är döda sedan länge, men vars arvtagare fortsätter att använda den för kontroll. En lögn är inte mer sann för att många tror på den.
Hur anser du det utopiska samhället skulle se ut?
I det utopiska samhället finns ingen fruktan. Jag anser att just fruktan är det värsta hindret vi har och det håller tillbaka så mycket kreativitet, så mycket drömmar, så mycket potential hos de allra flesta. Det är fruktan som gör att en person håller tyst i klassen fast hon har en bra idé, att ingen ingriper när någon blir misshandlad, att folk ser snett på den som är annorlunda, det som gör att någon väljer att inte satsa på någon han eller hon brinner för utan istället väljer något som är ”accepterat”! Fruktan kan vara fruktan för gud, fruktan för att inte passa in, fruktan för att göra bort sig, kort sagt fruktan för att inte ”passa in” vilket ligger otroligt djupt i människan; just fruktan att bli utesluten ur gruppen, vilken grupp som helst, och det gör att vi lever vidare och kväver så mycket av det vi skulle kunna bli. Kunde vi eliminera all fruktan tror jag faktiskt att vi skulle kunna se ett samhälle som i grunden skulle kunna bli så otroligt mycket mer givande för alla! Jag skulle nog kunna utveckla det här svaret ordentligt men jag har inte funderat på den här frågan förrän jag fick den av dig, så detta är mitt spontana svar!
Lever jag själv utan fruktan? Självklart inte, men jag lever inte i det utopiska samhället!
Husdjur? hund/kattmänniska? Annat?
Jag är en hundmänniska eftersom jag är uppvuxen med hundar och de var alltid vid min sida på långa vandringar i skogarna där jag växte upp. Katter är otroliga djur också och eftersom jag bor i lägenhet numera skulle det helt klart bli en katt om jag hade möjlighet att ha husdjur, men eftersom jag reser mycket så undviker jag att binda upp mig vid husdjur i nuläget. Ett riktigt stort akvarium ska jag också ha på den herrgård jag troligen aldrig kommer äga!
Roligaste/tråkigaste minnet?
Helvete vilken svår fråga! För att ha en chans att kunna svara får jag avgränsa mig till det som rör mitt huvudband Netherbird, annars kommer jag ligga och fundera på den här frågan i dagar. Mitt roligaste minne är helt klart den första spelningen vi gjorde i maj 2010 när vi tog det som varit ett studioprojekt och ställde oss på en scen och vi fick publiken med oss! Då, just i det ögonblicket, kände jag mig stolt och uppriktigt lycklig. Då fick jag ett bevis på att vi faktiskt har något riktigt jävla bra att komma med och att vi kunde leverera det live, för det är då det räknas i min värld! Det tråkigaste minnet är när jag fick ringa upp Grim som jag startade bandet med och konstatera att vi inte längre kunde jobba tillsammans med bandet. Vi hade olika syn på hur vi skulle jobba, hur vi skulle gå vidare, och det fick bli att vi gick skilda vägar. Det känns fortfarande surt för vi startade det här bandet tillsammans med Bizmark och jag hade hoppats att vi skulle kunna komma längre tillsammans. Det var rätt val givetvis, vi är goda vänner och har lite nya grejer på gång, men det var ett av de värsta telefonsamtal jag gjort. Fan, man vill aldrig behöva göra så.
Favoritdryck?
Vodka! Det är som potatis, man kan variera den i all evighet och blir aldrig trött på den. Öl är också bra men dag tre på festival biter inte öl längre och då är vodka bra!
De 5 bästa albumen? Sämsta?
Gah, det här är ju en jävelsvår fråga och svaren är olika varje dag! Men just idag säger jag:
Bäst
1. Unanimated – In the Forest of the Dreaming Dead
2. Vinterland – Welcome my Last Chapter
3. Bathory – Twilight of the Gods
4. Morbid Angel – Altars of Madness
5. Amon Amarth – Twiligh of the Thundergod
Sämsta
Jag vill hävda att jag aldrig hört de sämsta plattorna för det kan inte vara metallplattor. Och jag vägrar välja ut de sämsta plattorna i den bästa genren 😉 Men Sonic Syndicate och Dead by April är inte metal iofs… men de är nog inte helt sämst heller jämfört med den skit som något står i RnB-hyllan på någon cd-butik… njae, pass!
Bästa konsertminnet?
Här borde det ju vara något från gravt länge sedan, men jag dänger till med att första kvällen ett återförenat At the Gates spelade i New York 2008 på Fillmore var det bästa jag sett! Tätt följt av gigget dagen efter! Såg dem åtta gånger på återföreningsturnén så nu har jag kompenserat för att jag aldrig lyckades se dem när det begav sig! Publiken var helt jävla otrolig! Tänk om killarna i ATG hade vetat att detta skulle hända i framtiden när de gjorde sitt första rep? Det är då man blir stolt som metallskalle från Sverige! Kolla själv: http://www.youtube.com/watch?v=_RFmCENIFSs
Bästa filmen?
Omöjligt att välja en, men en film som jag rekommenderar är Gummo. Bra musik dessutom!
Märkligaste stället du befunnit dig på?
Märkligaste vet jag inte, men att bli arresterad i Sydafrika, väckt ur min djupsömn på en gräsmatta av två jävligt starka och sura snutar, bli inkastad i en pickup, och hamna på en polisstation där folk sitter och vrålar från cellerna var ingen höjdare. Blev inte bättre av att jag hade druckit tillräckligt för att inte minnas min hemadress, inte visste i vilken stad jag var, utan fick fråga om jag var i Sydafrika. Rekommenderas inte. Har jag varit med om märkligare incident så minns jag den inte längre och tur är det!
 
Fear the Future (2003-just nu på is)
http://www.myspace.com/fearthefuturesweden
Sickness/Benighted (1990-1997)
http://www.myspace.com/benightedsweden
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: